Min Grand Tour fortfar.
– Inte har jag något ärende hit, men min man har, haha!
En lika okänd som talträngd äldre kvinna står utanför helgbibliotekets dörr då jag anländer. Det öppnar först klockan tolv, ser jag, jag är några minuter för tidigt ute. Och hon upplyser mig alltså genast och oombedd om varför hon står där.
Att jag inte må misstänka henne för bokliga eller intellektuella intressen.
Men tror hon då att jag är så lättlurad?
Nej, jag vet, jag vet: när mörkret faller och alla är upptagna på annat håll, då smyger hon sig fram till hyllan med FILOSOFI, förargar sig över att KUNSKAPSTEORI inte har en egen avdelning, rafsar ner ett antal volymer i handväskan, väntar tills lånemaskinen blir ledig, döljer dem med några barnböcker och böcker om motoriska ämnen (”för min man, haha!”) på ytan och registrerar dem på sitt anonyma konto (hennes avlidna svärmors).
Och när alla mänskor sover i gård och i stuga, då klär hon upp sig i helgnattsärk och till ackompanjemang av mannens djupa snarkningar kryper hon med ficklampan in under fällen och fördjupar sig så äntligen i Prolegomena zu einer jeden künftigen Metaphysik, die als Wissenschaft wird auftreten können.