Det här var en annan busschaufför.
Hans performans vidtar strax efter avfärden från Kampen. I den livligt trafikerade korsningen vid riksdagshuset snurrar han på ratten med den ena handen och håller mobiltelefonen vid örat med den andra. Vi är nu på Mannerheimvägen.
Samtalet avslutas och nu behöver han annan avkoppling. Han trummar på ratten och lösgör ibland båda händerna – inte blir det ju mycket till trafik i en småstad som Helsingfors… (Risken att jag anklagas för hatprat gör att jag tiger om hans härkomst. Men t ex Moskva lär ha över tio miljoner invånare.)
Småningom når vi i alla fall motorvägen. Då går hans tankar till något slag av blankett som skall fyllas i. Det låter sig göras under körandet – han har ju i alla fall armbågarna på ratten.
När papperet är klart riktas hans intresse på – naglarna. Han håller upp båda händerna för beskådande för sig själv.
Till hans försvar kan sägas att han inte talar med passagerarna, ej heller använder snus eller bedriver partipolitisk propaganda.
Och resan är mycket trygg. Det är sällan man ser en sådan chaufför och det är sällan det inträffar trafikolyckor med bussar inblandade.
Sannolikheten för att båda dessa fenomen skall sammanfalla är minimal och jag kan därför tryggt slumra till.