Sporadiskt för jag nattbok.
Senast befann jag mig i Österbotten, vid en svagt slingrande landsväg där det fanns hus i den kännspaka stilen – röda och gula – på bägge sidor. En man som jag i verkligheten träffat för första gången på dagen gav mig i drömmen några triviala upplysningar om deras skick. Det var en namngiven by jag befann mig i – en för mig betydelselös plats som jag aldrig annars tänker på.
Och sådana är de flesta drömmar. Några stannar dock i minnet länge och där finns detaljer vilkas innebörd man inte begriper.
En ung man jag talade med på dagen hade verkligt besvärliga grannar. De ”mobbade” honom för att använda det gängse men mindre korrekta uttrycket. Han beskrev deras beteende och det föreföll mig infamt tills han nämnde deras senaste tilltag: de hade lämnat en apelsin i bilens bakfönster!
Och småningom förstod jag att saker och ting fick en annan innebörd än för andra i hans särskilda personliga logik. För honom var apelsinen en personlig förolämpning som var lätt att begripa men varför det var så, kunde han inte förklara. Följdriktig var säkert också hans logik – men vilka lagar den följde, begrep inte jag och ingen annan heller.
Det var som om han levde sitt vakenliv med en drömlogik.
Min dröm? Ja, som sagt, de flesta minns man bara vagt vid uppvaknandet och några dagar senare är de glömda. Men varför stod där en liten blå paketbil vid granhäcken? En nyans mitt emellan sommarhimmel och polis.