Vilse.
Jag slog planlöst in på olika små stigar i skogen och nu har jag gått vilse. Solen har gått i dis och upplyser mig inte om väderstreck. Trafikbuller hörs ibland på avstånd men från olika håll.
Det är inte särskilt obehagligt att gå vilse i skogens djupa, stilla ro men man vill ju återvända till plikterna inom rimlig tid. Jag valde därför en stig, den smalnade efterhand och det bar sakta uppåt.
Då mötte jag en man med hund. Han var lång och mycket saklig, så saklig att han bar brillor med runda glas och ett kort skägg utan mustascher. Han berättade var jag var.
Denna blogg handlar om henne som gått vilse. Men den handlar också om mänskor, allt flera, som ber att hon skulle möta någon som berättar var hon befinner sig och som skulle visa henne vägen tillbaka hem.