Vad du än är särskilt bra på, finns det en åttaårig asiat som gör det ännu bättre.
Denna insikt är nedslående för många men man kan också vända på den: vadhelst du misslyckas med, finns det de som misslyckas ännu gruvligare.
-Det var värre när Vasa brann, brukade min far säga, som obotlig optimist.
Men denna relativisering av motgången hjälper intet i Annes fall. Jag har fått uppdraget att köra hem henne efter ett uppdrag och på vägen finner jag att hon är en begåvad och i sitt (humanistiska) ämne grundlärd ung dam.
Nu skall hon bli doktor och innan dess krävs det att hon lyckas med en del tentamina – både skriftliga och muntliga.
De kostar ingenting och misslyckas hon i en, kan de tas om. Men hur gruvar hon sig inte! Sömnlöshet, magbesvär, huvudvärk – migrän! Sjukledigheter.
Jag finner att hon har levt en mycket inrutad tillvaro med mycket stränga regler för uppförandet. Stora förväntningar har också lastats på henne.
Följaktligen är alla mina försök till uppmuntran förgäves. Jag förstår inte hennes oro, hon förstår inte min brist på oro.
Hon kommer att klara proven, förr eller senare. Hon kommer antagligen att avancera, i värsta fall i en tjänstemannakarriär. Och då får hon kanske ta sig an misslyckade existensers fall.
Bäva, du som levt utan disposition och då söker din rätt av det allmänna!