Det finns dock folk i närheten som önskar bli beglodda. Jag intar i stället en bänk i Esplanadparken och kan titta på en ung man som står bredvid en handgjord skylt som uppmanar alla att ställa en fråga till en ateist.
Det bildas inga köer och jag har inte heller lust att debattera. Men om jag visste att jag bara fick ett kort och sakligt svar, visst är det många frågor jag kunde ställa honom:
-Hur bevisar du för dig själv att du är ateist?
-Är du ateist också när du sover eller är medvetslös?
-Vad gör du när du känner dig tacksam?
Och så vidare.
Tankarna går vidare. Till henne som hatar och som nu ställt sig i ateisternas led. Hon vet att hon inte hör hemma där heller men vad kan hon göra? Vad gör man när man handlat mot sitt samvete?
Man gömmer sig. Man springer undan. Man söker sällskap som ljuger för en att man inte gjort illa. Man letar efter ideologier och tekniker som får en att fortsätta att vara falsk utan att det ser ut som falskhet.
Längre bort sitter en man som gör sig en liten förtjänst på att sitta orörlig. Han är målad över både kroppen och kläderna som om han var en staty.
Har du övervägt det knepet?