«

»

jul 20

Möten och mänskor, del 111

”HELL” stod det med stora, vita bokstäver på hans svarta T-tröja. (Och det var i ordets entydiga, engelska betydelse.)

Han såg ut som en normal finländsk man. Varför detta budskap? Jag började iaktta dem jag mötte för att ta reda på vilket budskap de ville förmedla till omvärlden.

Det systematiska noterandet gav mig en överraskning. De tjugo första tröjorna förkunnade nämligen (på engelska) budskap som: ”Superior”, ”I can”, ”Super”, ”Better”. Flera än nio av tio ville försäkra omvärlden att bäraren av T-tröjan var inte bara bra, utan bättre, bäst – överlägsen!

I ett tidigare inlägg förundrade jag mig över modefenomenet tatueringar. Vad är det fråga om? Är skjortbudskapen besläktade?

Som så ofta förr frågade jag henne till råds, som står i den lilla butiken. Skulle hon ta en tatuering? Och varför gör mänskor det?

-Nej, aldrig! utbrast hon.

Och:

-Det beror på bristande självförtroende. Gamla tanter tar för säkerhets skull en liten tatuering på vristen för att visa att de hänger med. För att visa att de är unga.

Ja, hon har rätt. Visst mår de illa. Dessa som är överlägsna alla andra och dessa som fördärvar sin egen kropp med graffiti.

Ett enda budskap såg jag på finska. En medelålders man i en dyr bil stannade utanför mataffären och skyndade in. Ryggtavlan förkunnade: TUSKA.