Jag kör saktare. Jag ökar farten.
Envist löper haren framför mig i många kilometer längs den vindlande vägen enligt harlogikens principer: det är lättare att komma undan bilen på vägen än i skogen och lättare i ljuset av lyktorna än i mörker.
Hade man försökt ta EHG på djuret – jag avser nu naturligtvis elektrohardiografi – hade mätinstrumenten sprängts. Samma förtvivlade blick fanns hos älgen som överraskande korsade vägen på Lojoåsen. Den har svårt att skilja beteendet hos en Renault från en vargs, ty bilar saknas i dess genetiska arv.
Men djuren blir allt flera! En tidig helgdagsmorgon på vägen till Helsingfors ser man med säkerhet hjortar och därtill en varierande mängd överkörda grävlingar, mårdhundar och rävar. Särskilt rävarna är ymniga, några med mullvadar i munnen.
Och råttor lär det nu finnas lika många av som mänskor i huvudstaden.
Vildsvin är en ny bekantskap för våren-sommaren. Två exemplar bökade på ett fält i Kyrkslätt.
Inomhus har jag noterat kackerlackor och myriader av små, svarta myror. När vi är borta tar stackarna över.