«

»

jul 16

Mänskor, virus och möten, del 338

Hon blickade ut över vattnet. Se, så vackert allt är! sade hon. Solen, molnen och fåglarna! Mänskorna är glada och lyckliga – och jag blir arbetslös.

Detta senare hade hon fått höra på omvägar, arbetsgivaren hade inte informerat någon av sina anställda. Hon hade arbetat på denna plats i fyrtio år med korta avbrott.

Jag fick en levande illustration av det som jag så ofta läst om i billiga romaner och dyrare – en person med ”blandade känslor”.

För lycklig var hon och djupt sorgsen tillika. Att kunna detta är få förunnat.