En bil signalerade ilsket bakom mig. Marianne vevade aggressivt ned fönstret.
– Hej! sade hon elakt. Och inställsamt lismande: Vill du åka med?
– Tack, gärna! ljög jag och klev in.
Marianne berättade, brutalt beräknande, att hon gått på lopptorg med sin son. Jag underlät inte att häftigt protesterande låta henne veta att det fanns ett i grannstaden som jag – sagt i ett mycket falskt tonläge – kunde rekommendera.
– Det visste jag inte, mumlade hon lågsint. Det låter intressant.
Vi avhandlade buttert avvaktande olika lopptorg och återvinningscentraler en stund. Sedan tackade jag menande för skjutsen och hon genmälde iskallt att det var så litet så!
Hemkommen såg jag på nätet att en fotbollsspelare fått en varning för sitt språkbruk. Ingen hade hört vad han sade men man hade en f.d. spelare i studion som var expert på att läsa på läpparna och förseelsen anmäldes.