Det är ett experiment.
Inför min förestående död ville jag ta reda på huruvida det är sant att världen fortsätter även utan mig.
Uppläggningen av försöket var att jag till den ändan medvetet lät bli att ta del av nyhetsflödet – både stora och små noviteter – under några veckors tid.
Det visade sig att min arbetshypotes bekräftades endast delvis. Vissa nyheter malde på som förut medan andra helt och hållet stoppades upp. Vissa saker hände vidare, andra upphörde under min strejk.
Det går inte att närmare entydigt bestämma den princip enligt vilken de antingen upphörde eller fortsatte. Vissa världspolitiska händelser ägde fortfarande rum till synes opåverkade av min strejk, andra gjorde helt tydligt ett uppehåll i något som jag tolkade som en förvirrad förväntan.
– Krigen och konflikterna fortsatte men några avgörande drabbningar inrapporterades inte.
– Finländska politiker fortsatte att göra bort sig och skämma ut vårt land i stort sett i samma utsträckning som förut, visar ett personsök i efterhand på några större nyhetsbyråer.
– På det personliga planet var det lika tyst som alltid. Däremot visar krämpor och sjukdomar en svagt tilltagande tendens bland släktingar och bekanta under pausen.
Naturligtvis kommer jag att ställa resultaten, även om de är blandade, till vetenskapens förfogande. Vetenskapen meddelade mig att hon väntar ivrigt. Hon är sig lik. Hon ringer var och varannan dag.
Hitintills har jag just ingenting haft att själv komma med.