Habent sua fata libelli.
Det är märkligt hur en text i en bok kan återkalla minnet av den plats där man läste den. Den bok jag hänvisade till häromdagen, Løgneren av Martin A. Hansen, utspelas på en ö vid namn Sandø.
Sandö finns också i Hangö och det var där jag läste boken. Jag vistades i byn en kort tid men hann också läsa en annan bok på samma plats: Artur Lundkvists Självporträtt av en drömmare med öppna ögon.
Lundkvist var ju långvarig medlem i Svenska Akademien och man kan säkert spåra hans inflytande i många val av Nobelpristagare i litteratur. Han var en flitig introduktör av spanskspråkiga författare, särskilt latinamerikanska.
Bengt Jangfeldt kallar Artur Lundkvist för kryptobolsjevik (i En rysk historia). Och han kritiserar Lundkvist – dels för att denne offentligt meddelade att han röstade mot Solzjenitsyns pris år 1970 och dels för att han år 1958 tog emot Leninpriset av de sovjetiska myndigheterna samma vecka som dessa tvingade Boris Pasternak att avsäga sig Nobelpriset.
Åsnebryggan (eller -bron, pons asinorum) är en grundläggande sats i Elementa av Euklides. Den kallades så för att alla studerandes utförsgåvor inte räckte till för att de skulle kunna ta sig över och förbi denna.
Men jag övergår med detta till latinamerikansk litteratur. Artur Lundkvist, bolsjevik eller inte, var också min introduktör till den världen. Och litteratur bygger på associationer.