De hade skvattrande roligt åt oskyldiga ting.
Nej, inte ”ting”, utan en byting lika svart som de själva. Hon kom från Kongo, hon från Elfenbenskusten. Det var hennes lilla son och hon hade en bjärt gul klänning men hon hade muslimsk klädsel.
Det är sällan jag får tillfälle att öva min swahili och min franska. Men när de utan hjälp av konstgjorda glädjemedel lekte sin lek med infångande av bytingen, kunde jag välsigna hans lilla person: Mungu ni pendo apenda watu, Mungu ni pendo anipenda…
Varför vet jag så litet om Elfenbenskusten? Varför kan jag inte tala dioula, egentligen?