«

»

maj 26

1972 Elias Canetti

Elias Canetti hör också med i raden av författare som mistat sin tilltro till språkets möjligheter. Men om de tidigare tysk(språkig)a författarnas afasi kan härledas till Kriget, är Canettis ordlöshet mångordig men filosofiskt begrundad.

Han säger: ”Es gibt keine größere Illusion als die Meinung, Sprache sei ein Mittel der Kommunikation zwischen Menschen.”

Canetti är en berättare i den judiska traditionen, en brittisk, nej, schweizisk, nej, österrikisk författare som också var doktor i kemi. Han skrev även skådespel.

Att grundämnena kan vara litterärt givande ger några italienska författare, t.ex. Primo Levi och nu senast Susanna Tamaro, exempel på. Det periodiska systemet ger en strängt systematisk framställning av — vad? Verkligheten, kanske.

Die Blendung berättar om hur det är när allt inte är som det ser ut att vara. Bländade är vi alla. Lögn är sanning, svek är trohet och tystnaden är mera högljudd än något annat i den värld där hon som hatar bor.