Under läsningen händer det att jag tycker mig förflyttad till J M Coetzees roman The Life and Times of Michael K.
Vad beror det på?
I båda fallen är huvudpersonerna säregna existenser och deras tillvaro levs i en värld som avviker från den vanliga, ”normala”.
Och mellan kontrahenterna råder en ömhet som kommer till synes i beskrivningen av omvärlden. Det gör att vi under läsandet skapar oss en sannolik värld av det osannolika och det oförklarliga.
Många av Bookerböckerna för ett grovt språk därför att deras författare inbillat sig att det är realism och att realism är eftersträvansvärt och det högsta goda.
Men om så är, hör till realismen också allt det outsagda och det antydda. Det som kan sägas måste sägas klart, det är en maxim för filosofin och logiken. Skönlitteraturen har inte råd med tydligheter.
Det vi inte kan begripa måste naturligtvis lämnas outsagt för att vi skall förstå det.