Månatligt arkiv för april 2018

apr 21

1917: Henrik Pontoppidan

Undervejs til mig selv heter den självbiografi som Henrik Pontoppidan skrev men en författare kan förväntas berätta något om sig själv också i förtäckt form i sina verk. Det finns en berättelse – en lång novell eller en kort roman – av honom vid namn Isbjørnen som handlar om en så särpräglad personlighet, att den på något sätt …

Fortsätt läsa »

apr 21

1918: (Inget pris utdelades)

apr 20

1919: Carl Spitteler

Då Gud skapade fjärilen, gav Han den oberäknelighetens gåva. Den vet inte själv vartåt den fladdrar i nästa ögonblick, än mindre vet de rovdjur som lockas av dess färgprakt. Carl Spitteler, som skrev det mäkriga och märkliga antikiserande eposet Olympischer Frühling, var också författare till Schmetterlinge, småpoesi om det flyktiga och därför väsentliga i den förgängliga …

Fortsätt läsa »

apr 19

1920: Knut Hamsun

De två norska nobelpristagarna Sigrid Undset och Knut Hamsun var ideologiska fiender. Katoliken Undset flydde den nazistiska ockupationen av Norge medan Knut Hamsun sällade sig till Quislings anhängare. I Kristianiaskildringen Sult kan man lära sig något om Hamsuns skaplynne. Hans alter ego hungrar på gatorna till den stad som nu är Oslo, i en febrig …

Fortsätt läsa »

apr 18

1921: Anatole France

Jacques Anatole François Thibault var en spränglärd satiriker som på sin tid representerade höjden av lärdom och intelligens i Europa. Men läser man honom idag, är det närmast La Rôtisserie de la reine Pédauque (Drottning Gåsfot) som tilldrar sig intresse. Anatole Frances satir överskrider rätt ofta gränserna till hånets marker – liksom det gjorde för …

Fortsätt läsa »

apr 17

1922: Jacinto Benavente

Los intereses creados är en pjäs av Benavente där han får rikliga tillfällen att framställa sin livsåskådning, eller brist på sådan. Den spanska teatern var efter guldåldern en förstenad företeelse med ett uppstyltat språk och dito agerande. Benavente gick i riktning mot en mera realistisk framställning. Leandro och Crispín är två pícaros som på 1600-talet kommer …

Fortsätt läsa »

apr 16

1923: William Butler Yeats

Shakespeare framställer olika nationaliteters särdrag i skådespelet Henry V (akt III, scen 2). En engelsman, en walesare, en skotte och en irländare kontrasteras. Kapten Macmorris talar bred dialekt med många kraftuttryck, han är lättstött, hetlevrad och stridslysten men en tapper soldat, han är outtröttlig och väntar otåligt på att få skrida till verket. Fyra irländare har …

Fortsätt läsa »

apr 15

1924: Władysław Reymont

Władysław Reymonts huvudverk är Chłopi (Bönderna, 1901-1908), som givetvis utspelas i lantlig miljö. Men ett givande verk är också Ziemia obiecana (Det förlovade landet, 1898) om staden Łódź med dess Lodzermenschen, kring nittonhundratalets början en beteckning för en särskild mänskotyp, som inte uppstått någon annanstans. Den utmärktes av flit, uthållighet och företagsamhet, alla positiva egenskaper. Men hos Reymont …

Fortsätt läsa »

apr 14

1925: George Bernard Shaw

Aposteln Jakob skriver: ”Om en broder eller syster saknar kläder och mat för dagen och någon av er säger till dem: ”Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det?” (Jak. 2:15-16) I Shaws pjäs Pygmalion är det den välbeställde professor Henry Higgins som …

Fortsätt läsa »

apr 13

1926: Grazia Deledda

En älskvärd tant var Grazia Deledda. Hennes noveller har vackra beskrivningar av det sardiska landskapet och det bebos av mänskor – inte många men tillräckligt – som är milda och förstående och förstår att slita tvister mellan eldfängda kombattanter. Svenska Akademien säger nästan samma sak: priset fick hon ”för hennes av hög idealitet burna författarskap, som …

Fortsätt läsa »

Tidigare inlägg «

» Senare inlägg