Månatligt arkiv för mars 2018

mar 21

1954: Ernest Hemingway

Ja, en gång ringer de till dom. Each man’s Death diminishes me, For I am involved in mankind. Therefore, send not to know For whom the bell tolls, It tolls for thee. Ovanstående är en lärodikt av den engelske renässansskalden John Donne. Engelskan har, liksom svenskan, många olika ord för att återge en klockas ljud. …

Fortsätt läsa »

mar 20

1955: Halldór Laxness

Johan Huizinga skriver i Herfsttij der middeleeuwen en del om det medeltida ljudlandskapet som ger anledning till reflexioner både för dagens blogg om Halldór Laxness och för morgondagens om Ernest Hemingway. Handlingen i Íslandsklukkan utspelas på 1600-talet. Denna klocka kallade folket till Alltinget och när den nu rövas bort av danskarna får rovet bli en bild …

Fortsätt läsa »

mar 19

1956: Juan Ramón Jiménez

Trodde min broder rätt, är döden ett bekymmer, vilken lik ängslan nog tör äga övergång. Morgonen bräcker lätt, i samma stund det skymmer. Bäst som vårt solsken dog – det sken vid fågelsång. Just som jag kved ”Jag dör”, drömmande jag mig rör, svävande fram på ängar. Strängar i vindstråk jag hör. Ja, extraktet ovan …

Fortsätt läsa »

mar 18

1957: Albert Camus

”On me disait que quelques morts étaient nécessaires pour amener un monde où l’on ne tuerait plus.” Detta citat ur Camus’ La peste kan åskådliggöra den konflikt mellan Sartre och Camus som jag tidigare berört. Dessa franska existentialister och nobelprisvinnare var och blev alltmera oeniga gällande frågan om politikens metoder. Sartre kom att acceptera den …

Fortsätt läsa »

mar 17

1958: Boris Pasternak

Doktor Liv – Doktor Zjivago – var nog den främsta orsaken till att Борис Леонидович Пастернак tilldelades Nobelpriset. Det är en i ryska förhållanden märklig doktor. Det påstås att Pasternak tvingades avstå från mottagandet av priset och det innebär närmast att han kanske inte kunnat återvända till sitt hemland om han rest till Stockholm. Pasternak var en …

Fortsätt läsa »

mar 16

1959: Salvatore Quasimodo

Om kor kunde flyga, om lyrik kunde sättas på formel, ja, då toge man nobelpristagaren Eugenio Montale (1975) och adderade honom till Giuseppe Ungaretti (tomhänt) varvid slutprodukten bleve Salvatore Quasimodo. Montales antikstorståtliga och färgnyansrika, liguriskt bullersamma metaforik i förening med Ungarettis snillrika svartblixtvita infall är det som gör det. Quasimodos mest kända dikt lyder: Ognuno sta …

Fortsätt läsa »

mar 15

1960: Saint-John Perse

Seferis översatte T S Eliot (12/3) och Eliot översatte i sin tur Perses Anabasis. Perse var god vän med Dag Hammarskjöld, som var medlem i Svenska Akademien och drev på hans nobelpris – bl. a. genom att översätta hans verk. Också den igår avhandlade Ivo Andrić var diplomat, liksom många tidigare och senare nobelprisvinnare – …

Fortsätt läsa »

mar 14

1961: Ivo Andrić

”Konsulerna” heter i svensk översättning författarens hos oss mest kända verk, ”Travnička hronika. Konsulska vremena” som alltså utger sig för att vara en krönika över den bosniska staden Travnik under konsulernas tid. Denna tid är åren 1807-14, ett osmanskt vesirat. Och i en närbelägen, idylliskt orörd stad installeras franska och österrikiska konsuler. Maktförhållandena växlar i Turkiet och i …

Fortsätt läsa »

mar 13

1962: John Steinbeck

Man kan förstås läsa Steinbecks Pärlan och Hemingways Den gamle och havet jämsides, om man vill. Dessa parabler har uppstått i liknande klimat och representerar likartade stilar. Båda författarna erhöll sedermera Nobelpriset. The Pearl utkom 1947, The Old Man and the Sea 1952. Och i båda verken för huvudpersonen en tröstlös kamp för något vars värde …

Fortsätt läsa »

mar 12

1963: Giorgos Seferis

Ξύπνησα μὲ τὸ μαρμάρινο τοῦτο κεφάλι στὰ χέρια ποὺ μοῦ ἐξαντλεῖ τοὺς ἀγκῶνες καὶ δὲν ξέρω ποῦ νὰ τ᾿ ἀκουμπήσω. Ἔπεφτε τὸ ὄνειρο καθὼς ἔβγαινα ἀπὸ τὸ ὄνειρο ἔτσι ἑνώθηκε ἡ ζωή μας καὶ θὰ εἶναι πολὺ δύσκολο νὰ ξαναχωρίσει. Κοιτάζω τὰ μάτια. Μήτε ἀνοιχτὰ μήτε κλειστὰ μιλῶ στὸ στόμα ποὺ ὅλο γυρεύει νὰ μιλήσει …

Fortsätt läsa »

Tidigare inlägg «

» Senare inlägg