«

»

mar 25

1950: Bertrand Russell

Och nu har vi bakvägen nått den tid då det blir allt vanligare att betrakta också faktalitteratur som ’litteratur’ i eminent mening.

Ibland har jag refererat till den plats och de omständigheter, där jag fördjupat mig i en enskild författares alster. I Russells fall var det det sandiga Lappvik i Hangö och en tom sommar i ungdomen. Lika ödslig föreföll mig hans berömda The problems of philosophy. Intrycket av Russell bestod under senare studier.

Det är säkert så, att varje författare som försöker ge en helhetsuppfattning av tänkandets historia – i detta fall genom koncentration på enskilda problemområden – måste rida på sin egen käpphäst från början till slutet för att ge något slags koherens åt framställningen. Och i Russells fall heter hästen Logik.

Tillsammans med Alfred Whitehead ville Russell göra den stora syntesen av logik och matematik. Vilkendera som är hönan, vilken ägget, är en mindre omdebatterad fråga nuförtiden. I alla fall kom Ludwig Wittgenstein rätt snart att punktera syntesen. (Russell var övertygad om Wittgensteins storhet men han sade sig inte veta om han någonsin rätt förstått denne.)

Då är Gunnar Aspelins Tankens vägar att föredra, eller Anders Wedbergs mäktiga Filosofins historia, men framför allt Erik Stenius’ Tankens gryning – som begränsar sig till försokratikerna. Det sistnämnda, lysande verket närmar sig det vi kallar skönlitteratur genom att ge en enhetlig och sammanhängande framställning av själva det filosofiska tänkandets upphov. Sömmarna är tydligt och mönstergillt angivna hos Stenius – ändå ser man dem inte. Det är som om han gav oss hela filosofins historia genom en beskrivning av dess första begynnelse.

Till det som sysselsatt mina tankar i denna blogg har Russell föga eller intet att ge. Han var en brittisk aristokrat och förefaller även ha betraktat sin omvärld längs näsaskaftet. Hans utblick är stor och vid och mycket, mycket begränsad.

Logiken är inte mänsklig, mänskolivet är inte logiskt. Och jag är på jakt efter den vilda, plötsliga insikten om livets korthet, dödens visshet och evighetens längd. Och förlåtelsen. Och försoningen.