«

»

Mar 28

1947: André Gide

”Vårt liv är avigsidan av myntet med Konungens bild”, skaldar Hj. Gullberg. Men οι πολλοί som inte erkänner detta, vill beständigt stöpa, gjuta och prägla vårt livs arma växelmynt till nya fasoner.

En central bok hos André Gide är Les Faux-monnayeurs.

Falskmyntare är vi alla. Falskmyntarna är en roman i en roman, den handlar om en person – författarens alter ego – som står i beråd att skriva en roman med samma namn. Och den allsmäktige berättaren tilltalar stundom läsaren direkt, resonerar om de involverade personernas karaktär och handlingssätt osv.

Du som läser denna blogg, hur tycker du att jag skall fortsätta?

Ja, bloggskrivaren vid sin dator tycks välja att här infoga ett citat ur boken: ”Il se dit que les romanciers, par la description trop exacte de leurs personnages, gênent plutôt l’imagination qu’ils ne la servent et qu’ils devraient laisser chaque lecteur se représenter chacun de ceux-ci comme il lui plaît.”

Hur tänker du dig Korsspindeln?

Nu vänder han på huvudet och tittar ut genom fönstret. Det han ser är en hög tall och, längre bort, skog. Eller är det så att han ser ett uthus, en gammal husvagn, bärbuskar? Vill han bedra oss, dig och mig?

Fem penni för dina tankar! Tio penni för två.

Nej, han föredrar Oscar Levertin framför André Gides ruttna karaktärer och i hans ficka skramlar några av Levertins längtansbemängda slantar:

Så vill jag bära allt, vad än en man
kan bära utav ve,
ty ett jag vet, ej evigt räcka kan
mitt hjärtas odyssé.
Min sorgs, min glädjes skiljemynt—allt glöms
som mull i mull begravet,
när skeppet når sitt Ithaka, sin dröms
vårvita ö i havet.